En vän frågade hur jag mådde idag. Och för en gång skull var jag ärlig. Jag svarade att "det är rätt körigt", var nära att lägga till "just nu" men då hade jag ju inte varit ärlig. För "just nu" är långt ifrån sanningen.
Det har varit körigt i över ett år, med tydliga toppar och dalar så klart. I över ett år har varje dag på jobbet varit ett oskrivet blad, med en gemensam nämnare. Osäkerhet. Förändring och noll kontroll. Och den som känner mig vet att jag måste ha kontroll för att må bra. Inte det bästa utgångsläget med andra ord.
Privat har husbygget varit mitt primära fokus. Där jag lagt all resterande energi, och lite till. Det tar på krafterna att bygga hus, inte bara fysiskt utan även mentalt. Jag har investerat allt jag har i huset - tillsammans med han jag vill tillbringa resten av mina dagar med. Det är en utmaning, men det är även otroligt givande.
Summa summarum har jag inte särskilt många smulor energi över, till att vara social och impulsiv tillsammans med vännerna. Jag gör så gott jag kan och orkar. Försöker hålla den värsta stressen, alla borden och det dåliga samvetet på avstånd. Vill inte tappa kontakten helt. Men det har blivit på mina premisser som jag umgås. När jag känner att det funkar. Det kan tyckas egoistisk, och det är ju precis vad det är. Och måste få vara. För jag kan inte se något alternativ.
I förra veckan googlade jag symptom på stress för första gången. Jag kände igen mig i alla. Frågan är nu vad jag ska göra med denna insikt. Jag är rådvill. Hur gör andra för att hantera det ständigt dåliga samvetet? Känslan av att inte räcka till? Hur kan jag ta kontroll när det inte är jag som styr? När jag inte kan påverka min situation, varken på jobbet eller privat? Eller kan jag det? Många frågor. Alldeles för få svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar