Med honom känner jag mig hel.
Kan vara mig själv.
Göra bort mig. Lukta lite unket.
Han tycker om mig ändå.
När vi kramas är det som två pusselbitar som passar ihop.
Han slutar aldrig förvåna mig.
Han slutar aldrig uppröra mig.
Men sen ger han mig en kram och en puss i nacken.
Och då spelar det nästan ingen roll längre.
Med honom vill jag uppeva hela världen.
Med honom vill jag stanna i sängen på obestämd tid.
Det är du eller aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar