Idag blev det raggmunkar till middag. Till det stekte jag bacon. När jag stod där vid spisen så kom jag att tänka på när pappa lärde mig hur man hanterar just bacon. För det var inte helt självklart för mig för en sisådär tio år sen.
Då hade jag stor respekt för stekpannan varje gång det skulle bli bacon till middag. Efter att ha blivit bränd av skvättande fett en gång för mycket jobbade jag fram en strategi som gick ut på att snabbt slänga baconskivan i stekpannan och sen hoppa jämfota bakåt, på behörigt avstånd från eventuellt fettskvätt.
Jag tyckte att strategin fungerade utmärkt tills pappa sa att jag gjorde helt fel. Och såklart ville visa mig hur man gör rätt. Det ville inte jag men det var bara att bita ihop, sätta på plattan och köra igång. Självklart började det skvätta som alltid och jag blev så frustrerad att det trillade en tår eller två ner för min kind. Men så lätt gav inte pappa upp. Han instruerade mig istället att lägga ner baconskivorna i stekpannan istället för att slänga i dem, och sänka värmen på plattan från högsta värmen till medelvärmen. Och på så sätt undvek man såklart skvättandet. Så enkelt, men så svårt på samma gång. Efter den gången steker jag hursomhelst bacon utan problem.
Så, tio år senare så kanske det är dags att krypa till korset och säga; tack för hjälpen pappa, du hade rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar