Pungla forever

Jag kommer aldrig bli 100 procent piffig. Ni vet sådär som livsstilsbloggarna är. Som ser lika piffiga ut oavsett om de har en sopsäck eller galaklänning på sig. Jag har det inte i mig helt enkelt. Det spelar ingen roll om jag verkligen försöker göra mig genomgående piffig. Det faller alltid på någon detalj, som kanske bara jag vet om. Ett hål i strumpan, sladdriga underkläder, skitigt hår eller en påbörjad finne i fejjan. 

Kanske mer rätt att omformulera till att jag aldrig kommer att känna mig 100 procent piffig. Jag är född att alltid vara några procent pungla. Och det är väl inte fy skam det heller! 

Drömmen

Förstår ni hur mycket jag längtar tills vi får vakna till den här utsikten varje morgon? 

Igår var vi en snabb sväng förbi huset för att förbereda golvjobb för snickarna. Nu har vi nämligen golv på hela nedre våningen. Lite tveksamt hur mycket de kommer hinna med, snickarna. Därför försöker jag ställa mig in på att rycka in och agera snickare. En roll jag känner mig....något obekväm med. Men samtidigt kan det bli skoj att lära sig något nytt. Förhoppningsvis kan vi få lite assistans från familjerna också. 

Men än så länge känns en inflyttning avlägsen. Som att det aldrig kommer bli på riktigt. Som en dröm. 

Sötkorven

Grisen. Korven. Vovven. Prinsen. Alfred. Kär hund har många namn. Såhär såg han ut häromdagen. Trött som få efter en intensiv helg.