Hur mår du?

En vän frågade hur jag mådde idag. Och för en gång skull var jag ärlig. Jag svarade att "det är rätt körigt", var nära att lägga till "just nu" men då hade jag ju inte varit ärlig. För "just nu" är långt ifrån sanningen. 

Det har varit körigt i över ett år, med tydliga toppar och dalar så klart. I över ett år har varje dag på jobbet varit ett oskrivet blad, med en gemensam nämnare. Osäkerhet. Förändring och noll kontroll. Och den som känner mig vet att jag måste ha kontroll för att må bra. Inte det bästa utgångsläget med andra ord. 

Privat har husbygget varit mitt primära fokus. Där jag lagt all resterande energi, och lite till. Det tar på krafterna att bygga hus, inte bara fysiskt utan även mentalt. Jag har investerat allt jag har i huset - tillsammans med han jag vill tillbringa resten av mina dagar med. Det är en utmaning, men det är även otroligt givande. 

Summa summarum har jag inte särskilt många smulor energi över, till att vara social och impulsiv tillsammans med vännerna. Jag gör så gott jag kan och orkar. Försöker hålla den värsta stressen, alla borden och det dåliga samvetet på avstånd. Vill inte tappa kontakten helt. Men det har blivit på mina premisser som jag umgås. När jag känner att det funkar. Det kan tyckas egoistisk, och det är ju precis vad det är. Och måste få vara. För jag kan inte se något alternativ. 

I förra veckan googlade jag symptom på stress för första gången. Jag kände igen mig i alla. Frågan är nu vad jag ska göra med denna insikt. Jag är rådvill. Hur gör andra för att hantera det ständigt dåliga samvetet? Känslan av att inte räcka till? Hur kan jag ta kontroll när det inte är jag som styr? När jag inte kan påverka min situation, varken på jobbet eller privat? Eller kan jag det? Många frågor. Alldeles för få svar. 

Distans

Ibland är det så himla bra att kunna titta tillbaka. Få lite distans. För 33 veckor sedan var vårt hus fortfarande litet och byggeriet hade precis dragit igång. Idag står där ett mycket större hus. Med väggar, tak, fönster och golv. Av det där lilla huset finns det inte så särskilt mycket kvar. Och tänk. Nu är vi på upploppet. En hel del saker måste fortfarande komma på plats innan en inflyttning. Men ändå. Vi kan se ljuset i tunneln. Jag håller alla tummar och tår för att vi kommer att fira in 2015 i huset. Som jag längtar!

Träna upp kreativitet?

Jag försöker träna upp mitt kreativa tänkande. Med instagram, Pinterest, youtube och otaliga bloggar så är det lätt att bli matad med pysselidéer och DIY-instruktioner. Det kan nästan bli lite för mycket ibland. Därför tycker jag om att utmana mig själv då och då. Välja en sak, eller ett föremål och försöka hitta andra användningsområden, kombinationer eller uttryck för den/det. 

Som de här refugerna med hål i som jag såg från bussfönstret alldeles nyss. Istället för att agera gräns mellan väg och cykelbana så skulle de lika gärna kunna användas som ljusstakar eller vaser. Eller så skulle man kunna plantera i hålen. Genom att sätta pinnar i hålen i hörnen skulle det gå att bygga en ställning eller hylla med stabil bas. Eller varför inte montera glödlampor i dem?

Ett år

Tisdag. Bara tisdag. Jag som tycker att den här veckan redan känns evighetslång. Idag kommer elektrikern till huset. Jag hoppas att så gott som all el är på plats när jag kommer dit. För ikväll ska jag jobba lite själv med väggarna är tanken. Och drömma. Om tapeter, nya möbler och ett färdigt kök. Ett hem. Det senaste året har gått så fort - och samtidigt långsammare än någonsin. För nu är det ett år sedan vi flyttade hemifrån. Och jag längtar sönder mig tills vi är tillbaka igen. Hos oss. Med våra saker och pryttlar. Våra möbler. Vårt hem.