Korvstoppardagen

Några dagar innan jul satte vi oss i bilen och åkte till P och S för att göra julkorv. För mig var det första gången, men Anders har haft det som årlig tradition att göra sin egen korv. Jag ska erkänna att det var lite otäckt med fjälstret, eller ja, tarmen. Men som tur var slapp jag röra den. Jag hjälpte istället till att förbereda köttet och sen mata köksassistenten med färsen. 

Vi började med att mala köttet, hälften gris hälften nöt. Sen pressade vi kokt potatis och blandade detta med färsen, tillsammans med kryddor och mjölk. 

Efter det var det dags att trä på fjälstret och börja mata maskinen. 

P skötte själva korvskapandet, och han gjorde det med bravur. 

Korven saltades och efter det var det bara att dela upp den i lagom långa bitar. 

Vi var såklart tvungna att smaka av resultatet. Korven fick sjuda i 30-40 minuter i vatten, lagerblad, skivad lök och kryddpeppar. Det blev supergott och extra skönt att veta precis vad maten innehöll. 

Skogsprinsen

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Att bo med skogen som granne är lyx. Och eftersom Anders är välbekant med skogarna här ute på landet så behöver jag bara följa efter, utan att oroa mig för att gå vilse. 

Alfred är inte så dålig på att hitta han heller. Går man på avvägar stannar han helt sonika och vägrar gå vidare. Han känner igen varje stubbe. Kanske för att han har lämnat ett spår av kiss där tidigare. Men ändå. Och så slipper man kopplet. För när man är ute i vildmarken är man en flock, och flocken ska hålla ihop. Gränsen går vid 20 meter. Sen kommer han galopperande efter. I sitt täcke. 

Eller mantel som vi tycker är ett mer passande ord. Det sitter ju på en liten prins. 

Husbygget: Första månaden

Ja, det är nu en månad sedan vi fick startbeskedet. Och redan samma dag satte processen igång. Men, tyvärr har det ju stormat en hel del. Och storm går inte jättebra ihop med bygge. Inte när ställningar ska byggas i alla fall. Så arbetet har gått lite på halvfart denna första månad. Fast för oss har det nästan varit bra. Det har gjort att vi kan fokusera på att riva. Och som vi har rivit! 

Första veckan grävdes det. Och vi använde all jord som grävdes upp till att forma om vår sluttande trädgård, som nu alltså inte sluttar lika mycket. Efter att det grävts och grusats byggdes ställningen upp för att mura upp grunden. Vi valde att fortsätta med krypgrund som vi har på resten av huset. Fast nu med en lucka på sidan av huset istället för i golvet som innan. 

Medan hantverkarna fixade med grunden så plockade vi ner takpannorna. Anders stod på taket. Paul, svärfar, stod på stegen. Och jag staplade. 

Vecka två murades grunden. Och vi gav oss på rivningsarbetet. Först ut var panelen. Dag ett var det sol och finfint väder. Dag två öste snön ner. Men vi kämpade på ändå. 

Sen var det dags att riva inomhus, först alla lister och foder. Sen gipset. Så mycket gips! Och eftersom skruvarna hade spacklats och man sen hade målat, tapetserat och sedan målat igen, så var det bara att ta fram kofoten. Dammigt var bara förnamnet. Men det var inte det värsta. Saken är ju den att vi måste göra av allt gips någonstans. För alla kan ju lista ut vad som händer med gips som blir blött. Jag vet inte hur många sopsäckar som gick åt. Men om vi tyckte att vi hade dåligt med plats för förvaring förut, så är det inget mot nu. Hej bröt-trädgård liksom. Efter gipset var det dags för isoleringen att ryka. Och isolering är inte alls mysigt. Kli över hela kroppen och det är knappt att jag vågar ta i kläderna jag hade på mig efter det. 

Nu är bara stommen av vårt forna sovrum och framtida kök kvar. Elektriker har kopplat bort elen och nästa rum som ska rivas är badrummet. Det helkaklade badrummet. Det är vårt mål att fixa i mellandagarna. För efter nyår hoppas vi på svag vind och moln utan regn. Då ska huskroppen börja växa. Och som jag längtar! 

Årets julkort

December alltså. Vilken galen månad. Det har minst sagt märkts här på bloggen. Jag har inte hittat ro för att blogga helt enkelt. Livet har varit alldeles för körigt för det. Men nu, nu är jag ledig. I en hel vecka till. Och då kommer suget tillbaka. 

Först ut. Årets julkort. En broderad historia. Lite pilliga att få ihop men jag blev jättenöjd. Tyvärr hann jag inte göra så många som jag önskat så dagen innan julkortspåsen skulle postas satt jag och pysslade ihop ett par enklare varianter också, med pepparkakshjärtan som utgångspunkt. 

Paketkalendern

Nu är det 3:e året i rad som jag och syster byter paketkalender med varandra. Det kan tyckas lite barnsligt att fortfarande syssla med detta när man närmar sig 30, men alla älskar väl att öppna paket! Och att få öppna ett om dagen i 24 dagar är ju bara toppen. 

Det är inte helt enkelt ska jag erkänna, att hitta bra saker till paketen och komma på ett nytt utförande varje år. Viljan finns, men oftast är tiden knapp. 

I år gjorde jag det enkelt för mig, efter att ha gått ut hårt i november med att brodera en kalender. Snabbt insåg jag att jag hade tagit mig vatten över huvudet och fick tänka om. Istället blev kalendern en julhink. Både praktiskt och något som kan återanvändas. Och faktiskt är innehållet i paketen något vassare i år än vad de varit innan, om man frågar mig. 

#basargbg

Idag gick #basargbg av stapeln i stan. Jag hittade marknaden genom instagram där jag de senaste veckorna har fått några glimtar av vad som skulle säljas där. Basaren påminner om en annan favorit, nämligen á la London - där jag ju själv deltog för lite mer än ett år sedan.  

Basargbg var härlig mix av hemmapysslare, illustratörer och grafiska formgivare som sålde sina alster i en underbar lokal. Självklart gick jag inte tomhänt därifrån. 

Ett halsband med trähänge från snug som såldes av ochform. En pappersgirlang från Kreativakarin och två par örhängen från anyhow & bluebug - ett par diamanter i lera och ett par kameror. Förutom detta så fick jag en hel del idéer för eget pyssel och det är nästan den största behållningen - en välbehövlig injektion av inspiration helt enkelt. 

Kreativakarin finns på instagram och ochform likaså. Jag hittade både dem och basaren genom dromma - som var en av dem som anordnade det hela. 

Att pynta eller inte

Nu börjar det ju verkligen bli dags för pyntet att plockas fram. Men just i år känns det inte riktig lika roligt. Jag älskar ju att skrota runt hemma och flytta runt på pryttlar och julen är ju lite av högsäsong för just det där. Men planen var ju att vi i princip skulle har ett tätt hus som vi kunde flytta in i till jul och nyår. Pyntandet skulle därför ske hemma, inte i vårt tillfälliga hem. Nu blev det ju inte så. Och alla julsaker står naturligtvis längst in i förrådet, i princip omöjligt att gräva fram. Så. I år blir det nog lite skralt med pynt hemmavid. En stjärna har jag köpt, fast det blev en som man sätter på en bordslampa istället för den traditionella hängande varianten. En ny adventsljusstake har jag loppisfyndat också. Men så mycket mer än så blir det nog inte. Vi får hoppas att julkänslan infinner sig i alla fall. 

Startbeskedet

Äntligen! Ordet känns inte tillräckligt starkt för att uttrycka hur det känns nu. Äntligen har vi fått ihop alla papper, avtal och försäkringar som Byggnadsnämnden ville ha. Det tog oss nästan tre månader. T r e månader! Men nu är vi på gång! I veckan verkar vi kunna påbörja vår resa mot det nya huset. På riktigt. Jag hoppas ni vill följa med via bloggen, för jag har tänkt skriva en hel del om det. 

Vinterkrisp

Idag vaknade vi till en vit värld. Inte snö, men härligt krisp. Det gör ju så mycket, denna årets mörkaste månad. Och tänk! Snart är det advent och dags att börja pynta. Det är så galet hur dagarna, veckorna och månaderna bara rusar förbi. Nästan så man blir rädd. 

Ikväll säger dom att det kanske blir snö. Jag säger ja tack! 

Söndagspromenad i skogen

Igår vaknade vi upp till en blå himmel. Såklart var detta tvunget att avnjutas så mycket som möjligt och vi begav oss ut på en ordentlig långpromenad i skogen - hela flocken som vi brukar säga. 

Fördelen med att gå på promenad i skogen är att Alfred kan springa lös. Så slipper man stanna för varenda kisspaus och intressant lukt - vilket brukar vara ungefär var tionde meter. Ibland testar han gränserna, då gäller det att ha is i magen och bara fortsätta att gå. Till slut ger han upp och kommer galopperande efter. 

Under promenaden passerade vi ett riktigt sockerdrickaträd. Helt ihåligt och ändå fantastiskt fint. 

Till slut kom vi fram till ett stort kalhygge. Efter att ha konstaterat att jakttornen var tomma vågade vi ta en paus och bara njuta - av utsikten och framförallt - tystnaden. 

Dagsverket och en liten önskan

Precis som varje helg de senaste månaderna spenderade vi lördagen i huset på landet. Den här veckan var det dags att ta bort staketet så att grävaren kan komma in och gräva nästa vecka. 

Förvånande nog har staketet stått kvar sen vi byggde det för två år sen. Nu fick vi svaret på varför. Nätet som vi hade satt upp som skydd för att inte Alfred skulle kunna rymma hade växt fast i mossan och gräset. Inte helt så lätt att få loss men som tur är har jag en stark karl. 

Det lutar alltså åt att vi snart kommer igång med husbyggeriet. Men jag vågar inte tro på det helt fullt ut förrän jag har mejlat in det där sista pappret till kommunen och fått svar. För kanske har de kommit på att det är andra saker vi ska fixa. Det skulle inte förvåna mig. 

Håll tummarna för oss! 

Favoriten

Jag som på vardagarna är världens sämsta på att äta frukost - vaknar varje helg och längtar efter att få äta långfrukost. Scones, frallor eller rostat bröd med te eller kaffe. Och så den nya favoriten; naturell yoghurt med flytande honung i botten och färska bär på toppen. Eller varför inte lyxa till det med Paulins müsli som jag gjorde idag. Smarrigt värre! 

Leveransdags

Våra fönster är på väg! 

När vi beställde dem för typ tio veckor sedan trodde vi att vi skulle ha ett hus att montera dem i vid leverans. Nu blev det inte så och halva veckan har jag roddat i var vi ska förvara dem tills det är dags. Det var lättare sagt än gjort. Inte att hitta en alternativ förvaring, men att få byta leveransadress. Till slut gick det, efter att ha pratat med halva personalstyrkan på fönsterföretaget och när frågan till och med hade kommit upp på vd-nivå. 

Vi var på besök på företaget i somras och tittade på olika varianter - men när vi såg denna variant var valet enkelt. Klart vi skulle ha just sådana! Det blev en rätt så stor beställning, fönster för ett helt hus i olika storlekar och utföranden. 

Åh vad jag hoppas att valet fortfarande känns rätt när vi får se dem på plats. 

DIY: Julkort

De senaste åren har jag struntat i att köpa julkort och istället pysslat ihop mina egna. Personligen tycker jag att det är mycket roligare att få ett hemmapysslat kort som sändaren har lagt lite möda på än ett köpt kort med förtryckt hälsning och autograf. 

Det behöver inte vara så komplicerat. 

Det här använde jag för mina kort:

- Papper i olika färger

- Limstift

- Ev. Pepparkaksformer eller något annat du kan använda som mall

- Sicksack-sax för lite "roligare" kanter

Alfred x 3

Morgontrött.

Busig.

Clown.

Storytel

Sedan ett par månader tillbaka har jag börjat läsa mer och mer. Inte på det traditionella sättet, utan genom appen Storytel. Som Spotify fast för böcker ungefär. Du väljer vilket abonnemang som passar dig och så får du fri tillgång till mängder av ljudböcker. Perfekt för mig som pendlar och som gillar att kunna göra flera saker på en gång. Nu kan jag "läsa" samtidigt som jag virkar, lagar mat eller pysslar. 

Än så länge har jag nästan enbart lyssnat på deckare. Har ni några tips på böcker jag inte får missa? 

Äta, sova, jobba...

Jag borde ta tag i bloggen igen. Jag saknar den. Men mitt i allt annat så hinns det liksom inte med. Fullt upp på alla plan. Enda stunden jag har ett uns av ro att blogga är på bussen. Och det är där jag sitter nu, på väg hem från en lång arbetsdag. Funderar på allt och inget. Varvar ner från utmaningar på jobbet och laddar upp för en några timmars slapp i soffan innan det är dags att sova. Och sen börjar det om igen.

Jag har så många embryon till blogginlägg nu. Som jag vill författa. Publicera. Jag ska försöka hitta inspirationen igen.

Små små steg framåt

I veckan fick vi äntligen iväg de där ansökningarna om byggfelsförsäkring - ett litet steg framåt. 

Igår togs ett större steg då vi var på banken och ordnade med pappren för lånet. Vi har tagit ett så kallat byggnadslån - ett lån som byggs på allt eftersom fakturorna kommer in. På så vis betalar vi endast ränta för det vi använt till bygget, istället för att få en klumpsumma från dag 1. Dessutom kan vi inte använda pengarna till något annat än bygget. När vi sen är klara skrivs lånet om till ett bolån. 

Så nu väntar vi på besked från försäkringsbolaget. Kanske ska ringa på måndag och kolla så att breven kom fram. Stressa på lite. 

Att lära sig något nytt

För två månader sedan fick jag för mig att jag skulle lära mig virka. Hade bara stickat enklare halsdukar innan och ville nu testa på något nytt. Jag började med skriftliga beskrivningar som bara slutade med att jag slängde virknål och garn i golvet av ren frustration. Sen vände jag mig till youtube för konsultation, halleluja för youtube! Efter en 3-minutersfilm fattade jag och det var starten på min filt. Det blev ett gäng rutor. Närmare 90 för att vara exakt. Jag virkade framför tvn, på bussen, i sängen. Alla dagar i veckan. Sen var det dags att sätta ihop alla rutor och återigen konsulterade jag youtube. Den sista veckan har gått åt till att fästa alla trådar. Jag är glad att jag väntade till slutet med det - annars hade det troligtvis aldrig blivit någon filt. Nu är den färdig. Det tog mig sju veckor. Jag är supernöjd över resultatet! 

Stiltje

Nu var det flera veckor sedan vi lämnade huset på landet, en månad till och med kanske - och än har inte bygget påbörjats. Efter ett tekniskt samråd hos kommunen fick vi hemläxa och efter det har det inte hänt särskilt mycket. Hemläxan bestod av att vi skulle skaffa oss en byggfelsförsäkring, en fördigställandeskyddsförsäkring och göra en energibalansberäkning. Ja men visst! Tre begrepp jag aldrig tidigare har hört talas om. Det var bara att börja söka efter information på nätet och snart stod det klart vad allmänheten tyckte om det förstnämnda. En försäkring som man måste ha enligt lag, men som sällan kommer till användning, och gör den det är det svårt att bevisa sin rätt till ersättning. Hm. Men. För att få börja bygga måste vi fixa allt ovannämnt och dessutom skriva avtal med hantverkarna enligt utpekade mallar. Och det är det vi har försökt göra sen dess. 

Frustrationen alltså. 

Sommarens sista suck.

En tur med båt på Ömmern fick avsluta sommaren i år. Till tonerna av dansk reggae och smaken av artificiell mojito på burk.

Utflyttade

I helgen var det så dags. Dags att lämna huset på landet för ett par månader och flytta ännu längre ut på landet. Det var på tiden. De sista veckorna har inte varit roliga i huset, när allt är nedpackat och man bara går och väntar. Nu är det tömt och fritt fram för oss att börja förbereda bygget. 

Nästa helg drar vi på oss arbetsbyxorna och tar fram kofoten och släggan. Nu börjar det kännas på riktigt! 

Här bor vi nu. 

Min temporära walk-in-closet.

Tre loppisfavoriter

Tänkte dela med mig av tre av mina senaste loppisfynd. 

Mitt ute på landet, cirka två mil utanför Borås, står en lada som kallas Retroladan. Där hittade jag det här finfina tidningsstället i metall för en femtiolapp. Ihopvikbart är det också! 

Äntligen hittade jag det! Efter flera månaders spanande efter ett snyggt brickband så hittade jag ett som passade in hos oss. Perfekt!

På en loppis utanför Ödenäs hittade vi en hel uppsättning av bestick med svarta plasthandtag. De kostade 2:- per bestick och vi samlade ihop ett set med 5 av varje. Ett riktigt fynd! 

Söndagsturen

När jag var yngre hade vi en tradition i vår familj. Varje söndag kröp hela familjen in i Toyotan och åkte på söndagstur i stan. Turen gick helt enkelt ut på att åka runt i stadens olika bostadsområden, titta på husen och människorna och bara umgås. 

Kanske var det där min kärlek till att befinna mig på resande fot började. Jag älskar att åka bil, tåg och buss. Se landskapet och samhällen svischa förbi rutorna och fundera på vilka människorna som bor där är, vad de jobbar med, vad de har för drömmar. Det är också på bilresorna som jag helst tar upp de där svårare samtalsämnena som man kanske har undvikit ett tag. Det har nog att göra med att man inte kan gå därifrån, man är liksom fast tillsammans och så illa tvungen att avsluta samtalet. Men man behöver samtidigt inte titta på varandra under samtalet, utan kan fokusera på utsikten eller vägen som ligger framför. Samtidigt blir det enklare att lämna allt bakom sig och se framåt, precis som man passerar nya hus och nya samhällen längs med vägen som man färdas. 

Idag gav vi oss iväg med bilen mot Vallda utanför Kungsbacka. Inte för att ta upp några svårare samtalsämnena utan snarare för att fly från det faktum att årets semester är över för min del. Det måste vara det bästa knepet mot söndagsångest att sätta sig i bilen och bara köra, leka med tanken om att aldrig stanna och strunta i alla måsten och borden, men sen i slutändan ändå vända hemåt - med ny energi från alla intryck längs med vägen.

Dagens söndagstur bestod bland annat av en fika på konditori Janssons i Gottskär med havet runt hörnet, ett loppisstopp längs med vägen där vi hittade en kikare och en tidning från 1938 och så söndagsmiddag på en uteservering i Kungsbacka.

Alternativ medieförvaring

Jag tycker som bekant om att hitta nya användningsområden för gamla prylar. En ljusstake och en tallrik blir ett kakfat som sedan används som förvaring av mina smycken. Eller en överbliven byrålåda där jag samlar alla mina burkar och konserver i väntan på nya äventyr. Det behöver inte vara svårare än så. När Anders en dag kom på att en loppisfyndad trälåda passade perfekt för våra högtalare så var jag inte sen med att haka på - nu står lådan på bästa plats i vardagsrummet och fungerar som ett riktigt blickfång. Mycket snyggare än alla de medieförvaringsmöbler som finns i affärerna om du frågar mig. 

Semestersysslor

Nu när semestern äntligen är här har jag mer energi än någonsin. Om min kära sambo står för myror i brallan annars så är det jag som tagit över den rollen de senaste dagarna. Utan stress och press så blir allt så mycket roligare att ta tag i.

De senaste dagarna har jag bland annat sytt mig en kjol och byggt en låda av restbitar. Att pyssla och dona fungerar som avslappning för mig. Full fokus på ett lagom stort projekt ger mig mer energi än något annat. Och med hjälp av  Underbara Claras ord om att "acceptera att ingenting blir som du föreställde dig det, och att resultatet inte blir sämre - bara annorlunda" - då är det svårt att känna sig annat än stärkt när projekten är avslutade. 

hammocken som blev en hängmatta

Vi hade storslagna planer för skönt häng på terassen i sommaren. Det skulle bli en hammock var tanken men när dagarna gick så tänkte vi om - en dagbädd skulle kanske funka bättre. När jag sen besökte TGR häromdagen så fick istället en hängmatta följa med hem. En randig och färgglad historia. Och oj vad skönt det är att fördriva tid i den. Speciellt på kvällstimmarna när solen värmer sådär lagom.

 Precis perfekt för lata semesterdagar!