Igår vaknade vi upp till en blå himmel. Såklart var detta tvunget att avnjutas så mycket som möjligt och vi begav oss ut på en ordentlig långpromenad i skogen - hela flocken som vi brukar säga.
Fördelen med att gå på promenad i skogen är att Alfred kan springa lös. Så slipper man stanna för varenda kisspaus och intressant lukt - vilket brukar vara ungefär var tionde meter. Ibland testar han gränserna, då gäller det att ha is i magen och bara fortsätta att gå. Till slut ger han upp och kommer galopperande efter.
Under promenaden passerade vi ett riktigt sockerdrickaträd. Helt ihåligt och ändå fantastiskt fint.
Till slut kom vi fram till ett stort kalhygge. Efter att ha konstaterat att jakttornen var tomma vågade vi ta en paus och bara njuta - av utsikten och framförallt - tystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar