var tog fredagsglädjen vägen?

Fredag och klockan är efter fem. Detta är den bästa tidpunkten på hela veckan. Helgen ligger framför dig och du ska inte gå till jobbet på två hela dagar. Du vinkar glatt hejdå till kollegorna - redo för allt vad helg innebär. Allt är frid och fröjd. Tills du ska stiga på spårvagnen/bussen eller sätta dig i bilen för att ta dig hem. Det finns inget som tar död på fredagsglädjen lika effektivt. Chauffören är sur, medresenärernas mungipor hänger så långt ner som det bara går och alla som befinner sig på vägen är sura. Och stressade. För vi vill ju alla komma hem så fort som möjligt. Till fredagsmyset. Till nära och kära. Till tacosmiddagar, en kall öl, chips och dip. Men snälla! Stanna upp en sekund eller två. Tänk efter. Förtjänade chauffören den där spydiga kommentaren? Var det verkligen nödvändigt att peka finger till bilisten som trängde sig före dig? Gjorde det någon nytta? Blev någon på bättre humör av det? Blev du? Troligtvis inte. Nästa gång kan du väl testa att le istället. Jag kan slå vad om att det ger så mycket större effekt.