I tisdags vaknade jag upp med ett igenklibbat öga. Så länge jag minns har jag aldrig fått ögoninflammation men efter en stunds googlande blev det diagnosen jag satte på mig själv. Förmodligen orsakad av en bakterie snarare än ett virus. Husmorstipsen som gavs på ett familjeforum var att badda med vatten, ha en egen handduk och byta örngott varje kväll. Men det hjälpte inte. Idag vaknade jag med två igenklibbade ögon. Vi snackar nära panik när det inte går att öppna ögonen för allt päckel. Mitt mission blev därför att försöka få tag på en receptfri salva. Det visade dig vara omöjligt. Enligt personalen på tre apotek i Göteborg var den enda receptfria salvan slut överallt. Så jag fick vända mig till vårdcentralen. Och här måste jag säga att det verkligen är en fördel att bo på landet. En timme efter jag knappat in mitt nummer ringde de upp - 30 minuter före vad de lovat. 45 minuter efter det satt jag hos sköterskan med ett recept utfärdat i mitt namn.
Då vår by inte har något eget apotek så fick jag ta en tur till grannbyns apotek, tur att avståndet inte är så stort. När jag väntade på min tur scannade jag av hyllorna. Tror ni inte att den receptfria salvan låg där. Hyllan var full. Återigen kan det vara en fördel att bo på landet alltså. Men det gjorde inte så mycket. Nu fick jag en lite starkare salva istället och förhoppningsvis ger den effekt snabbt. Ögoninflammation betyder glasögon istället för linser och i morgon börjar way out west. Då har jag helst inga bågar som stör under tiden jag diggar. Tills dess får ögonen fortsätta att rinna konstant, bättre att de är fuktiga än torra tänker jag. Man kanske till och med kan gråta bort inflammationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar