När jag var typ femton gick jag en kurs i drejning. Känslan av hur leran formades under händerna samtidigt som ett nytt alster tog form var nästintill oslagbar. Det var minst sagt kladdigt och en hobby helt i min smak. Resultatet blev att jag i flera år efteråt dagdrömde om att ha min egen drejskiva och brännugn där jag kunde sitta och skapa muggar, krukor och andra konstverk. Men, nu är det ju inte så lätt att få plats med vare sig en drejskiva eller brännugn i en lägenhet så drömmen får förbli en dröm ett tag till. Tills dess njuter jag av att då och då dricka te ur min helt egenhändigt drejade och handmålade mugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar