Vardagen som innebär att vi jobbar om varandra, han åker till sitt jobb när jag lämnar mitt. Jag sover när han kommer hem och han sover när jag åker. Vardagen som betyder att vi bara ser varandra när den andra sover. Vardagen som gör att jag längtar än mer till helgen.
Man glömmer snabbt hur mycket skönare det är att vara två. Hur mycket godare maten smakar när du inte behöver äta den själv. Hur mycket du uppskattar att kunna säga vad du tänker på, precis just nu, och någon lyssnar. Man tar det för givet, alldeles för fort.
Av årets 365 dagar ses vi cirka 2,5 dag i veckan. Det blir 130 dagar på ett år. Plus de där 21 dagarna då vi har semester, och så några dagar till. Kvar är 200 dagar av längtan och alldeles för korta telefonsamtal som bryts av elaka lagerväggar.
Jag saknar honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar