Jag började läsa boken på väg hem från jobbet. Fick direkt känslan av att det här var en lättläst bok med en lockande historia som inte skulle ta lång tid att fastna i. Efter att ha promenerat hunden, ätit och diskat poppade jag en skål popcorn och gosade ner mig i sängen för att läsa vidare. Sen var jag fast. Fem timmar senare, någon gång mitt i natten, läste jag de sista raderna. En dubbeltydig känsla inom mig. En del av mig ville att detta skulle vara en ensamstående bok, inte en triologi. En annan del av mig ville gå och köpa nästa bok direkt, bara för att få veta hur författaren spinner vidare på historien.
Hungerspelen är en bok med en bra story, om än inte särskild speciell när det kommer till det litterära språket. Den bjuder på en del tårar om man är en sån som lätt tar till lipen, men är samtidigt inte speciellt fokuserad på känslor. Just avsaknaden av känslor hos karaktärerna i boken är både läskig och fascinerande. Men så är ju storyn i sig rätt så hemsk.
Ett råd vill jag ge i alla fall ge den som tänker läsa boken. Se till att du har ett par timmar till förfogande efter sidan 93. När du vänder sida efter det så är du nästan garanterat fast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar