städdagen

En kvart innan vi skulle gå ner till grannarna för städdag slog nervositeten till. Hur seriösa grannar har vi egentligen? Skulle de se snett på mig för att jag inte hade arbetsbyxor? Vad skulle jag ta med mig? Jag visste ju att ribban kunde vara väldigt hög efter att ha läst om min före detta kollegas erfarenheter. Snabbt stoppade jag ett par handskar i fickan. På väg ner till mötesplatsen stötte vi på arbetsledaren för dagen, i arbetsbyxor och utrustad med både såg, kratta och sekatör. Modet sjönk. Men så kom tanterna. Två damer i åttioårsåldern, sommarboende grannar. Med huckle över sina papiljottlockade hår deklarerade de att de egentligen bara tänkt visa upp sig och sen gå hem igen. Men att de hade med sig varsin sekatör så att de kunde hjälpa till en stund. Då kände jag mig lugn igen. Och städdagen gick rätt bra. Anders och jag fick röja ris vid samfällighetens badplats. Och vi fick många plus i kanten för att vi båda kom och hjälpte till. Det var tydligen seriöst av oss. Tänka sig.